linneaelisabet

Skriver öppet & ärligt om mitt liv med ätstörning UNS, depression, och grov undervikt. Kämpar mot välmående och viktuppgång, men vägen mot ett lyckligt liv är långt ifrån enkelt.. Med en blogg som växer otroligt varje dag är jag på väg att visa världen - det är okej att må dåligt - och att prata om det!

Det bästa jag äger.

Publicerad 2015-01-22 23:31:00 i Min Lägenhet,

Tänkte ägna detta inlägg åt en underbar vän. Som aldrig sviker, alltid ställer upp. Hur många gånger jag än legat och skrikit med ångest, bankat i den, bitit i den och inte behandlat den med respekt. Så många gånger jag bara kommit och tagit den för givet. Alla nätter och även dagar jag spenderat i den. Hur den bjudit in mig och alltid välkomnar mig med öppna armar.

Detta inlägg vill jag tillägna det käraste jag har - min underbara säng.

För att göra en lång historia kort så fick jag den när jag var ungefär 10 år. Den var specialbyggd för att vara en lite större än 1.20, men ändå inte dubbelsäng. Tror den är typ 1.50 bred. Jag ville ha en riktigt hög säng, så att man slapp resa sig upp. Och då kom de specialbyggda benen till, som gör den hög som en kungatron. 

Själva sängen är perfekt; den är hård och mjuk på samma gång, men även stutsig som en studsmatta. Den knarrar inte, och står stadigt och stabilt. Själva täcket är ett svindyrt duntäcke från någon snobbig sängaffär, det var det enda jag fick på min 16årsdag och det är 20 års garanti. Täcket är somsagt i dun, och är sådär att om det är varmt, så känns det kallt, och när det är kallt så blir det jättevarmt. Det prasslar sådär underbart härligt, och är fluffigt som ett moln. 
Sen får vi inte glömma bort de 10 kuddarna som ligger där, fluffade och duniga och gosiga. Det finns några fluffiga, och några som är så tunna att man kan se rakt igenom den. Några stora, några små, några avlånga.

Kärleken till en vän som detta går inte att beskriva, och ikväll har jag hedrat den med att bädda helt rent i den. 


Lakanet har dragits på med sådan precition att en penna skulle kunna ligga rakt över det. Tid; ca 15 minuter.


Sen har jag tagit på mitt påslakan med rosor, och mycket nogrant sett till att det är i alla kanter och fluffat till det så mycket det bara går. Tid; ca 10 minuter.


Sen har jag lagt på och vikit mitt enorma överkast, spänt fast det på sidorna så inte täcket ska glida, och återigen struckit det så platt att ett vattenpass skulle visa noll. Tid; ca 20 minuter.

Sist men inte minst har jag tagit på alla kuddar sina örngott, fluffat till och slarvigt ställt upp en hel arme utav kuddar. Tid; 20 minuter.

Det är här ni finner mig inatt. Och imorgon natt. Och imorgon eftermiddag. Och resten av mitt liv om jag fick ha den turen. Min säng har fått bud om typ 20.000 kronor utav avundsjuka, men kärle går inte att köpa för pengar.
Min säng är min stora kärlek. Over and out, peace.

FÖRSTA GÅNGEN JAG BADAR I MITT BADKAR.

Publicerad 2015-01-21 21:01:00 i Min Lägenhet,

Detta mina vänner, är en stor kväll i mitt liv. Jag har bott i min lägenhet i 1 år och 4 månader, och jag har aldrig tagit ett bad i mitt badkar innan. Vet inte varför det blivit så, kanske för att jag tyckt att det känts "äcklig" för att det inte varit mitt badkar. Men nu är det ju faktiskt mitt barkar, och dessutom hade mamma hjälpt mig att totalskura och städa hela badrummet och badkaret så det glänste.

Så ikväll fick jag värsta rycket och ba "JAG SKA BADA". Och det gjorde jag. Tappade upp vatten, (som jag inte trodde skulle vara så varmt), och tände massor utav värmeljus.



Ser det inte ganska mysigt och inbjudande ut? :)



Efter en halvtimme hade jag äntligen kommit i. Det var så otroligt varmt så trodde jag skulle skålla mig själv flera gånger haha... Usch, det var så jäävla varmt, och ändå hade jag inte ens på hälften av varmaste. Men när jag väl kommit i så var det sååå skönt. Grejen är att mitt badkar är så himla djupt, så när jag satt upp på knä så hade jag ändå vatten hela vägen upp till axlarna. Heeeelt lovely!


Sen hade jag ansiktsmask och hårinpackning och satt och bara njöt. Fyfan vad skönt alltså. Fattar inte att jag inte badat förr...!


Till nästa coola grej; Vet inte om jag visat det, men när jag flyttade in så hade den förra ägaren varit lite fiffig och rolig och installerat ledlampor i duschslangen..! Så när det är kallt vatten så lyser vattenstrålarna och duschhandtaget i blått, när det är ljummet så lyser det lila, lite varmare så blir det rosa, och när det är varmt så lyser det rött.
Så jäääkla häftigt det var att duscha under vattnet, hela badkaret lyste upp som värsta discot haha! Satt och facinerades utav det i säkert 10 minuter hahaha!


Efter typ 20 minuter var jag helt död. Skojar inte. Jag tål värme så mycket sämre än normalviktiga, så efter 20 minuter hade jag blivit sååå jävla varm hela vägen in i benmärgen kändes det som. Det var som att jag skulle SMÄLTA bort. Eller somna. Eller domna bort. Eller svimma. Eller allt på samma gång. 
Fick göra en riktig kraftansträngning sen för att duscha av mig och resa mig upp ur badet. Smorde in mig med babyolja och såg ut som en kokt kräfta, helt KNALLröd och skakis och matt i hela kroppen.


SEN tog jag på mig min ubersexiga pyjamas. Fattar inte ens varför jag visar detta i bloggen hahaha. Men ja, är 19 år och har en rosa pyjamas. Hittade längst ner i garderoben, annars sover jag bara i stora tshirts, men nu var allt i tvätten så fick bli detta. Kände mig som 10 år igen <3

Plötsligt händer det..!

Publicerad 2015-01-16 14:35:00 i Min Lägenhet,

Hade en riktig STORröjning i lägenheten, brukar ha massa smågrejer överallt men nu plockades allt iordning och undan. Alla ytor är rena och kliniska och dammtorkade, och det ställdes fram nya blommor och ljusrosa fina detaljer överallt. Men den största skillnaden var nog ändå min HP dator som jag kollar på film på.

Har alltid varit väldigt försiktig med mina grejer, och när jag var liten hade jag skyddsplasten på min mobil i typ 2 månader, tills den blev så skitig att jag fick ta bort den. När jag köpte min sviiindyra drömdator när jag var typ 14 så var det plast på. I början hade jag såklart på den, tills den blev smutsig i kanterna. Eftersom jag hade med mig datan i väskan överallt så ville jag inte att den skulle bli repig, så jag klippte helt enkelt bort kanterna på plasten och lät det sitta kvar skyddsplast i mitten. 
Efter något år blev det en rolig grej bland mina vänner, typ "HAR DU PLASTEN KVAR PÅ EN 1 ÅR GAMMAL DATOR?!" Efter 2 år började folk bli riktigt irriterade på den. Jag störde mig aldrig, men alla andra gjorde det. Fick erbjudanden som "Om jag får dra bort plasten från din dator så får du en glass , "Seriöst, du får en femtiolapp om jag får ta bort din plast!" 
Emil min vän var ALLTID och pillade på plasten och ville dra bort den, sprang in i mitt rum och låtsades slita bort den. Oliver blev också helt störd på den och får höra varje gång "Jaha, hur är de med plasten på datan då?!"

Grejen är att när alla höll på sådär så ville jag verkligen inte ta bort den. Men igår när jag städade så fick jag ett ryck och mitt i allt så bara slet jag bort den! Kändes som att riva bort en del av mig haha. Så sjukt att de små luftbubblor är luften jag andades ut när jag var 14 år. Alltså kändes jättekonstigt, som att slita bort en knapp eller något. Men nu är det gjort, och datan ser heeelt jävla NY ut! Lovely.



Såhär har den alltså sett ut nu i 5 år...




Var tvungen att dokumentera allting och skicka bildbevis till massa gamla vänner. Flera tyckte jag skulle spara plasten som sovenir.


Det blev så jävla fräscht i min lilla datahörna hihi,


Och HÄR, wow alltså. Hade ett sladdormbo med utan att överdriva 15-20 långa tilltrasslade sladdar. Mamma gömde hälften bakom skrivbordet och jag trasslade ut resten. Har inte ens sett mitt golv bakom den där stolen, så liiite skillnad blev det.



Märks det att jag gillar ljusslingor och myslampor? ;)

Om

Min profilbild

linneaelisabet

Skriver öppet & ärligt om mitt liv med ätstörning UNS, depression och grov undervikt. Kämpar mot välmående och viktuppgång, men vägen mot ett lyckligt liv är långt ifrån enkelt.. Med en blogg som växer otroligt varje dag är jag på väg att visa världen - det är okej att må dåligt - och att prata om det!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela