linneaelisabet

Skriver öppet & ärligt om mitt liv med ätstörning UNS, depression, och grov undervikt. Kämpar mot välmående och viktuppgång, men vägen mot ett lyckligt liv är långt ifrån enkelt.. Med en blogg som växer otroligt varje dag är jag på väg att visa världen - det är okej att må dåligt - och att prata om det!

Onsdag & gamla vänner

Publicerad 2015-02-18 21:21:06 i Allmänt/Vardag,

Hallåååå! Har inte bloggat alls bra idag, tur att jag bloggade så flitigt igår då! :) Anledningen är att jag har träffat 2 vänner som betytt väldigt mycket för mig för några år sedan.

Vid 3 ringde Ebba, min kära gamla fina vän Ebba. Vi var SUPERtighta och satt typ ihop mellan 6an-8an. Bodde i princip hos henne. Hon är underbar, helt galen och har världens största hjärta och hon är så himla lik mig på flera punkter. Iallafall så tappade vi självklart kontakten när vi började på gymnasiet, men vi har ju pratat lite till och från och setts typ en gång i halvåret. Så idag, helt random så möttes vi upp på Sandys i stan! Sen satt vi inne på Sandys cafét och pratade i nästan 2 timmar. Det var sååå jävla härligt! Alltså med Ebba känns allting precis som det kändes för flera år sedan, bara att vi är äldre och har andra problem. Annars är de PRECIS samma känsla. Hon är verkligen en människa som alltid kommer ha stor plats i mitt hjärta. <3

Efter att vi fikat klart så hämtade hennes pojkvän henne och jag gick hem och värmde på lite kvällsmat. Mitt i allt hörde min gamla cheerleadingtränare av sig och undrade om hon skulle komma och titta på mitt löshår och om hon kunde hjälpa mig med det. Från början hade hon sagt att hon skulle hjälpa mig, men sen gick det så lång tid att jag kontaktade Jossan och undrade om hon skulle hjälpa mig istället, men nu kom iallafall Natali hem till mig. Det var lixom över 2 år sen vi sågs! Och det kändes såå konstigt men ändå så naturligt. När jag tränade cheerleading så betydde hon sååå mycket för mig, hon var mer en vän än tränare, jag var hemma hos henne på fritiden och öppnade upp hela mitt liv för henne. Hon var den allra FÖRSTA personen som misstänkte att jag höll på att bli deprimerad innan jag typ ens blivit det. Alltså jag kände henne när jag var 12-15 år typ, iallafall en person som har betytt massor för mig. 
Så kom hon hit iallafall och vi satte oss direkt och pratade. Och pratade. Och (som vanligt???) när jag är med henne så berättar jag allt, ALLT verkligen Alla mina tankar och känslor och hemligheter. Hon har en konstig effekt på mig som gör att jag berättar alla mina problem bara sådär. Och det är så SKÖNT.

Vi glömde väl bort de där med håret och satt och bara pratade huuur länge som helst, och jag har ingen aning om hur länge men länge iallafall. Tills hon var tvungen att åka hem till sin pojkvän och laga mat och sa hejdå. Men det var sååå jäkla mysigt att ha henne här och det kändes som jag blev 13 år igen och satt här hemma med min tränare haha. Så skum känsla, men det kändes sååå bra.

Så efter det så var jag så hög på massor av känslor, först att träffa Ebba och minnas allting och prata med henne, och sen att Natali kom hem till mig. Var så himla överväldigad av känslor så jag gick och la mig och bara SOV i 2 timmar. 

Nu har jag vaknat, ätit lite yougurt och morötter med dipp till kvällsmål och ska sätta mig och göra lite roligare inlägg med bilder, detta blev ett ganska tråkigt och personligt inlägg. Svara på kommentarer ska jag också göra! Ni har kommenterat flitigt idag. Gulle ni. Pussar!

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

linneaelisabet

Skriver öppet & ärligt om mitt liv med ätstörning UNS, depression och grov undervikt. Kämpar mot välmående och viktuppgång, men vägen mot ett lyckligt liv är långt ifrån enkelt.. Med en blogg som växer otroligt varje dag är jag på väg att visa världen - det är okej att må dåligt - och att prata om det!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela