linneaelisabet

Skriver öppet & ärligt om mitt liv med ätstörning UNS, depression, och grov undervikt. Kämpar mot välmående och viktuppgång, men vägen mot ett lyckligt liv är långt ifrån enkelt.. Med en blogg som växer otroligt varje dag är jag på väg att visa världen - det är okej att må dåligt - och att prata om det!

Godermorgoooon

Publicerad 2015-02-17 11:10:20 i Allmänt/Vardag,

Ganska härligt att vakna av att det är ljust. Dock är jag sååå trött trots att jag sov till 11. Somnade runt 3 inatt så inte konstigt att jag känner mig lite krockad. 


Tyvärr måste jag snart lämna sängen för morgonkissen, men tror fan att jag kryper ner igen alltså 😖❤️

Kommentarer

Postat av: Fia

Publicerad 2015-02-17 11:44:20

Fixa en god brunch och kryp ner och myyyys! Det förtjänar du ❤️❤️

Svar: Jag tror jag går direkt på lunchen idag faktiskt, när det finns mammas spagetti och köttfärssås.. <3
linneaelisabet

Postat av: I

Publicerad 2015-02-17 12:51:17

Jag måste bara ge dig så himla mycket credit för att du vågar blogga helt öppet om dina problem. Jag har själv funderat flera gånger på att starta en blogg, men inte vågat av rädsla att folk ska döma mig.
Jag är i ungefär samma sits som du. Jag har problem med vikten, men inte med tankarna.
Ett på tok för stressat psyke och en väldigt aktiv vardag(jag hade det jobbigt hemma så var aldrig hemma) gjorde att jag rasade i vikt. Jag såg det inte ens själv, jag hade sjunkit för djupt i min stress och depression.
I början av hösten förra året flyttade jag till ett hem där min depression skulle bekämpas. Men vi som bodde där blev behandlade som skit. Jag kommer till exempel ihåg en dag då jag blev erbjuden en frukt till middag.. och det var allt jag kunde få enligt personalen. Vikten rasade såklart ännu mer, och när jag väl kom hem och kunde äta normalt så tog min kropp inte upp näringen. Det slutade i en stor undervikt.
Idag har jag börjat gå upp i vikt, vilket jag verkligen vill. Jag har inte heller någon rädsla för mat.
Men folk ser bara hur jag ser ut (dvs sjukt smal), och dömer mig efter det. Får frågor som "jo men hur går det att äta?", "får du ångest nu?", och man bah NEJ. Får hjälp av en dietist då jag inte kan något om siffror osv. gällande mat, och idag berättade hon att "jag inte får äta socker för att det ska bli en utmaning senare". Vadå utmaning, jag älskar att fika. Har inga problem med det, har aldrig haft.
Men bara för att man är smal så ska man problem med tankarna, folk är så dömande. Man ska vara rädd för mat, man ska få ångest, man ska vara rädd för att gå upp i vikt. Det är så modigt av dig att visa att det inte alltid är så, trots att många säkert tror det. Så all credit till dig verkligen, har följt din blogg ett tag men inte vågat kommentera för ens nu.

Svar: Herregud vad berörd jag blir hjärtat. Tack för att du väljer att dela med dig av din historia! Om du känner att du vill starta en blogg tycker jag att du ska göra det! Följ ditt hjärta och gör de som känns bäst för dig.Jag känner igen mig sååå mycket i det du berättar och det är jääävligt tufft att vara smal i dagens samhälle och INTE ha anorexia, man blir så dömd överallt och folk tror att de vet så mycket om en..
Hoppas verkligen att du fortsätter kämpa på i din egen takt och kan nå dina mål, det låter som att du är väldigt beslutsam och vet vad du vill, så det lär ju inte bli några problem.
Jag är superglad att du vågade kommentera och tycker absolut att du ska fortsätta göra det! Alltid lika roligt när nya läsare ger sig till känna.
Stoooora styrkekramar till dig och återigen tack för att du ville dela med dig av din historia. Puss!
linneaelisabet

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

linneaelisabet

Skriver öppet & ärligt om mitt liv med ätstörning UNS, depression och grov undervikt. Kämpar mot välmående och viktuppgång, men vägen mot ett lyckligt liv är långt ifrån enkelt.. Med en blogg som växer otroligt varje dag är jag på väg att visa världen - det är okej att må dåligt - och att prata om det!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela